”Maria blev gratulerad för mitt nya arbete”

Maria Rajamäki och Maria Rajaniemi arbetar båda vid FPA och får ofta e-postmeddelanden och kalenderinbjudningar som är avsedda för den andra. Förutom att de har nästan identiska namn förenas de av sitt sinne för humor, sin inredningssmak och sin ambitiösa inställning till arbetet. När Mariorna träffades för första gången efter fem års vänskap var de båda nervösa.

Läs mer

Vem? Maria Rajamäki, 31, ekonomie magister, kommunikationsspecialist vid FPA:s kommunikationsenhet. Började arbeta vid FPA 2018 som förmånshandläggare av sjukdagpenning.

”Vi har samma förnamn och nästan identiska efternamn, så vi blir ofta förväxlade med varandra. I mars blev Maria gratulerad för mitt nya arbete. Vi skrattade åt saken. Det stör oss inte när vi blir förväxlade, vi är redan så vana vid det.

Vi blev bekanta för sex år sedan då vi deltog i samma introduktion på distans. Jag bodde i Seinäjoki och Maria i Tammerfors. På den tiden höll vi båda på med handläggning av ansökningar och det blev så att vi ofta var i kontakt och sparrade varandra.

Vi hade en likadan arbetsstil. Vi ville reda ut allt som bara gick att reda ut och få allt i ordning på en gång så att vi inte behövde återkomma till samma saker senare. Om jag stötte på något verkligen krångligt, frågade jag Maria hur hon skulle ta itu med härvan.

Vår uppgift är att undanröja ovisshet

Just nu arbetar jag vid FPA:s kommunikationsenhet och till mina uppgifter hör kommunikation med kunder och samarbetspartner om förmåner enligt sjukförsäkringslagen och rehabilitering. Jag planerar och genomför kommunikationen på ett mångsidigt sätt i FPA:s olika kanaler.

En av FPA:s centrala uppgifter är att verkställa de ändringar i lagstiftningen om social trygghet som regeringen föreslår och som riksdagen godkänner, och att informera kunderna och samarbetspartnerna om dem. Jag följer diskussionerna som förs om lagändringarna på sociala medier. Många undrar hur förändringarna kommer att påverka deras förmåner och vardag.

Förändringarna väcker förståeligt nog oro hos medborgarna. När man följer diskussionerna på sociala medier ser man om det är något som väcker frågor och upplevs som oklart. Vår uppgift är att undanröja ovisshet genom att kommunicera på ett begripligt och tillförlitligt sätt vid rätt tidpunkt.

Maria har lärt mig att vara optimistisk

Varken jag eller Maria handlägger längre ansökningar och vår kontakt i arbetsärenden har omvandlats till något som mera påminner om kamratstöd. Om det är något som tynger mig kan jag lita på att Maria lyssnar och förstår. Maria kan också använda sig av humor vid lämpliga tillfällen.

Jag har från första början velat utveckla mig, utnyttja mitt kunnande vid FPA och avancera, och därför har jag fortsatt mina studier vid sidan av arbetet. Jag studerade till ekonomie magister vid Vasa universitet och fick ledigt från arbetet för närundervisningsdagarna. Även i övrigt har det alltid varit lätt att kombinera arbete och fritid tack vare den flexibla arbetstiden och den omfattande möjligheten till distansarbete.

Maria har lärt mig att vara optimistisk och att i lugn och ro se hur saker och ting är innan man oroar sig för framtiden. Maria är öppen och osjälvisk. Hennes största styrka är att hon uppskattar andra människor och tar hänsyn till dem. Maria är alltid redo att hjälpa till och i problemsituationer vill hon hitta bästa möjliga slutresultatet som är tillfredsställande för alla. Hon nöjer sig inte med att ta den lätta utvägen, utan hon vill lära sig och förstå varför saker och ting görs på ett visst sätt. Vid behov klarar hon också av att stå på sig.

Maria är alltid villig att lyssna

Jag tycker det är viktigt att ha en arbetskamrat som också är en nära vän. Med Maria kan jag utbyta idéer och dela med mig av alla möjliga olika tankar. Jag vet att Maria alltid är villig att lyssna på vad jag har att säga. Vi har kontakt dagligen. Om man inte har något särskilt att säga kan man alltid skicka en rolig video som piggar upp både en själv och den andra.

Vi gick från att bara vara arbetskamrater till att vara vänner helt på distans. Vi träffades ansikte mot ansikte först i fjol, när vi redan hade känt varandra i fem år. Vi var båda nervösa, men det kändes också väldigt naturligt. Maria väntade på mig framför huvudingången till Tammerfors tågstation. Jag kände igen henne på långt håll. Vi omfamnade varandra och vår diskussion fortsatte från den vi hade fört per telefon.”

Vem? Maria Rajaniemi, 31, socionom (högre yrkeshögskoleexamen), planerare, enheten för utveckling av serviceverksamheten vid FPA, gruppen för utveckling av pensionsförmåner och förmåner vid arbetsoförmåga. Började arbeta vid FPA 2018 som förmånshandläggare av sjukdagpenning. 

”När jag blev handläggare av sjukdagpenningsförmåner vid FPA så kom jag så att säga från fältet: jag hade arbetat som socionom till exempel inom familjearbete och sett människors olika livssituationer på nära håll.

Den service som FPA erbjuder utgår från en helhetsbild av kundens situation. Mitt arbete vid FPA bestod tidigare av nätverksarbete, dvs. där ingick samarbete med kunden och med olika intressentgrupper. I det nätverksliknande förmånsarbetet gick vi igenom människans livssituation och utredde vilka förmåner kunden hade rätt till och kartlade kundens övriga tjänster. Att bemöta kunden så att man ser helheten tar längre tid, men ur kundens synvinkel är det betydelsefullt. Kunden får rätt förmåner vid rätt tid och även proaktiv information om hur det lönar sig att agera i framtiden.

Sjukdagpenningsförmånerna är en stor helhet och kunden kan ansöka om till exempel sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning. Det finns stor variation i kundernas livssituationer och därför finns det också mycket lagstiftning som ska tillämpas i de här fallen. När vi först började arbeta med förmånen blev det en vana för oss att ringa varandra och tillsammans fundera på anvisningarna. Kanske den andra hade kommit att tänka på något som man själv inte märkt i anvisningarna? Eftersom Maria hade börjat jobba här sex månader innan jag kom hit, fanns det sådant som hon visste och som jag ännu inte lärt mig. På så sätt började vi så småningom talas vid och lära känna varandra.

Vi delar samma videolänkar

Numera arbetar Maria vid kommunikationsenheten och jag jobbar med system. Jag arbetar som planerare i ett team som förvaltar och utvecklar förmånssystemet för sjukdagpenning. Vi ger också råd till förmånshandläggare i frågor som gäller användningen av förmånssystemet. I mina arbetsuppgifter ingår till exempel fastställande av tekniska definitioner, testning, uppdatering av anvisningar och rådgivning. Även om Maria och jag har olika arbetsuppgifter finns det sådant som vi båda håller på med, till exempel lagändringar. Maria informerar om lagändringarna och jag för min del ser till att systemet fungerar så som det ska efter att lagändringarna träder i kraft.

Jag trivs på FPA. Jag upplever att man litar på mig. Jag har alltid uppmuntrats att avancera i min karriär. Arbetsgivaren har också hjälpt mig att växa yrkesmässigt genom att erbjuda nya saker att lära mig och olika utbildningar. Precis som Maria tog jag högre yrkeshögskoleexamen vid sidan om arbetet, och utöver stödet från arbetsgivaren fick Maria och jag också kamratstöd av varandra.  

Maria och jag är förvånansvärt lika på många sätt, inte bara till namnet. Vi har båda vuxit upp i landsbygdsstäder. Vi har liknande intressen, såsom DIY-pysslande, husdjur och inredning. Båda är intresserade av konst och jag gillar också att måla tavlor. Vi blir båda ivriga på renoveringsidéer. Skrämmande många gånger har vi delat samma länk på sociala medier utan att veta att den andra redan delat den. Om vi bodde på samma ort skulle vi säkert gå på keramikkurs och gym tillsammans.

Närvarande också på distans

Vad Maria än tar sig an så slutför hon det också alltid. Hon har empati, förståelse och ambition att hitta lösningar. Maria har förstärkt min professionella utveckling och fått mig att tro på min egen förmåga när jag själv har känt mig osäker. Hon hittar ord för att beskriva mina starka sidor. Maria vet hur arbetsorienterad jag är och kan påminna mig om att hålla fast vid mina gränser och även se till att jag återhämtar mig.

När alla övergick till distansarbete under coronatiden, föreslog jag för min chef att jag skulle fortsätta i samma team i Tammerfors, även om jag flyttade till min hembygd i Uleåborg. Det passade chefen, och arrangemanget fungerade bra. I mitt nuvarande arbete finns mina arbetskamrater runt om i Finland. Min vänskap med Maria har lärt mig att man kan vara närvarande också på distans.”