”Våra FPA-tatueringar blev jättefina”

Satu och Sini träffades för sju år sedan vid FPA:s center för internationella ärenden. Vänskapen till ära pryds bådas armar nu av en FPA-tatuering.

Vem? Satu Paananen, 39, magister i samhällsvetenskaper, handläggningsspecialist, centret för internationella ärenden vid FPA. Började arbeta vid FPA 2014 som sommarjobbare.

”När jag för sju år sedan kom tillbaka från min föräldraledighet till FPA:s center för internationella ärenden hade där börjat en ny person, Sini. Vi kom genast bra överens. Till en början var vi bara jobbkompisar. Vår vänskap började väl djupna när jag bad Sini följa med på en god väns konstutställning i Lahtis. Det blev snabbt klart för mig att Sini är glad, empatisk och förhåller sig beundransvärt förnuftigt till allting, både på jobbet och på fritiden. 

Jag brukar reagera känslomässigt, medan Sini vanligtvis kan tänka mer förnuftigt. Om jag stöter på en utmaning eller motgång i arbetet, lugnar Sini mig. Hon klarar av att ta det lugnt och stanna upp för att undersöka vad problemet är och vad man kan göra åt det. Sini är bra på att lösa problem, hon blir rentav ivrig när hon får göra det. Sini vill alltid reda ut vad något beror på, även om det krävs mycket grävande. Jag försöker lära mig att förhålla mig till saker och ting som Sini.

Jag kan inte tänka mig att jobba någon annanstans

FPA:s center för internationella ärenden betjänar alla kunder som flyttar till eller från Finland eller som är i någon annan situation med internationell anknytning, till exempel turister och arbetstagare. Om till exempel en estnisk byggarbetare behöver vård i Finland, kan vi ta reda på hurdan vård han har rätt till inom den offentliga hälso- och sjukvården i Finland. Vi kan vid behov bevilja kunder ett intyg med stöd av vilket de får den vård de behöver i Finland. Utöver privatpersoner har vi som kunder också organisationer såsom HUS, välfärdsområdena och sjukförsäkringsinrättningarna i andra EU-länder.

Mitt jobb är inspirerande och jag tycker alltid att det är roligt att börja jobba på morgonen. Jag jobbar två dagar i veckan på kontoret och tre hemifrån. Jag jobbar nuförtiden som sakkunnig i två förmåner – statlig ersättning och mellanstatlig ersättning av kostnader för sjukvård. Mitt arbete är mångsidigt och utmanande, jag kan inte tänka mig att jobba någon annanstans.

Jag började vid FPA för tio år sedan som sommarjobbare. På den tiden kom alla internationella fakturor och handlingar till oss i pappersform. Det var ganska häftigt, vi fick hela pafflådor med fakturor och de måste alla knappas in i systemet en för en för hand. Alla EU-länder har ännu inte övergått till att använda elektroniska system. Vårt arbete bromsas också av att korrespondensen i samband med fakturor ofta sker på avsändarlandets språk, till exempel polska eller rumänska. Jag har studerat många språk, men mitt ordförråd räcker inte till för sådant här. Lyckligtvis har vi översättare och översättningsprogram. Finland skickar alla sina fakturor och korrespondens om internationell fakturering till andra EU-länder på engelska.

När Sini började jobba på FPA:s enhet för utveckling av serviceverksamheten oroade jag mig lite för att vi inte längre skulle se varandra i arbetsärenden. Oron var obefogad. Sini utvecklar nu samma system som jag använder i mitt arbete. Sini känner till systemen och kan hjälpa när det uppstår problem. Det finns förstås många officiella kanaler där man kan be om råd inom FPA, men det enklaste och snabbaste sättet är att fråga en bekant person, och därför ringer vi ofta varandra. Det är lättare om det inte alltid är så formellt och byråkratiskt.

På somrarna brukar vi gå och se Michael Monroe

Sini säger ofta att hon inte gillar att göra saker ex tempore, men ändå följer hon med mig nästan vart som helst om jag ger henne lite tid att vänja sig vid tanken. Jag är den mer impulsiva och Sini den mer eftertänksamma av oss.

Varje sommar går vi på någon musikfestival. Förra sommaren var vi tre dagar på Kuopio Rock. Vi far ofta dit Michael Monroe uppträder. Jag har varit på minst hundra av hans gig och tio av dem har jag sett tillsammans med Sini. Sini har den fina egenskapen att hon kan följa med och göra något som en kompis tycker om även om hon själv inte är så intresserad av just den grejen. Hon uppskattar att ha det roligt med vänner.

En kollega kände genast igen FPA-tornet

Vi ville fira vår vänskap med tatueringar. Det var självklart för oss båda att FPA måste vara en del av tatueringen på något sätt, det var ju här vi träffades. Våra tatueringar blev verkligen fina. Tornet, som är bekant från FPA:s logo, påminner om den plats där vi träffades, blommorna symboliserar oss och solen representerar positiva och soliga karaktärsdrag.

Utomstående hittar säkert inte någon FPA-koppling i tatueringen men en del FPA-anställda ser hänvisningen. Efter att vi tagit våra tatueringar for vi följande dag till byrån i Kampen för att distansarbeta. En kollega kände genast igen tornet och sade att inte menar ni väl allvar, de där är väl henna! Jag tyckte det var roligt, jag tycker om att få chockera andra lite. Jag är stolt över tatueringen och mitt jobb. FPA har en viktig roll i det finländska samhället.

Vem? Sini Lehtinen, 34, socionom, utvecklingsspecialist, enheten för utveckling av serviceverksamheten vid FPA, Helsingfors. Började arbeta vid FPA 2017 som handläggare.

”Satu kom tillbaka från sin föräldraledighet några månader efter att jag började arbeta vid FPA.  Vi blev genast ett bra team eftersom Satu friskade upp minnet gällande sådant som hon tidigare kunnat och jag lärde mig samma saker för första gången.

Det var en liten enhet och vi hade ett nära samarbete. Jag minns hur vi skrattade åt att vi liksom var som detektiver. Det fanns alltid mycket att reda ut och vi grävde fram information för uppdragen från olika källor. Varje gång vi löste ett problem kände vi oss som vinnare.

Snart djupnade vår vänskap också på fritiden. Jag hade just flyttat till orten och hade inga vänner i Kouvola förutom familjebekanta. Satu fyllde det här behovet av vänskap. När jag senare flyttade till Helsingfors fortsatte vi ha kontakt med varandra.

Samma arbetsärenden ur lite olika synvinklar

Nuförtiden jobbar jag med sakkunniguppgifter och mitt arbete går ut på att planera och utveckla förmånssystemen. Systemen behövs för allt, till exempel när en turist insjuknar under sin resa till Finland och får offentlig hälso- och sjukvård vid en hälsovårdscentral eller på ett sjukhus. När turisten visar upp sitt europeiska sjukvårdskort får FPA uppgift om det från den offentliga hälso- och sjukvården och kan på så sätt fakturera den stat som beviljat kortet. På samma sätt förmedlas informationen ifall en finländare skadar sig under sin semesterresa.

Jag blev förvånad över hur mångsidig den kompetens som finns inom FPA är. I mitt team finns till exempel flera IT-utvecklare. Teamen är självstyrande och vi kan själva planera våra arbetsdagar inom ramen för flextiderna och tidsprioritera arbetsuppgifterna på vad vi anser vara bästa möjliga sätt.

Jag uppskattar det finländska systemet för social trygghet och tycker att det är fint att vara en del av det. Mitt arbete känns betydelsefullt och jag kan säga att jag är stolt över min arbetsgivare.  Jag utvecklar system för att göra det enklare och effektivare för handläggarna att arbeta.

Satu och jag har olika arbetsuppgifter och vi ser på samma arbetsärenden ur lite olika synvinklar. När vi funderar på saker tillsammans är det ofta mycket produktivt och ögonöppnande. Jag kan ringa Satu och fråga hur hon sköter något i praktiken. Satu kan å sin sida fråga mig om systemen.

Viktigt att ta sig tid för vänskapen

Satu är alltid positiv och blir lätt ivrig. Jag beundrar Satus förmåga att leva i nuet. Det bor en liten perfektionist i mig, men med Satu har jag lärt mig att ta det lugnt och släppa loss.

I arbetslivet kan det här till exempel betyda att man vågar tänka utanför ramarna. Ibland dyker det upp situationer där man inte klarar sig genom att göra så som man alltid tidigare har gjort. Ibland måste man ifrågasätta inrutade rutiner.

I arbetsärenden har vi kontakt cirka en gång i veckan, men privat skrivs vi nästan dagligen. Eftersom vi bor på olika orter måste vi ta oss tid för vänskapen. Ibland övernattar Satu hos mig, och ibland besöker jag henne.

Sällan får man som vuxen en så god ny vän som vi har fått i varandra. Med Satu kan jag vara mig själv precis som jag är, och jag har förstått att den känslan är ömsesidig. När vi går på festivaler kan jag dansa och sjunga fritt, för med Satu har jag förstått att man inte ska ta allt på så stort allvar.

Tack vare Satu är jag aldrig ensam med mina problem. Ibland räcker det att Satu lyssnar på vad jag har att säga. När jag berättar om mina bekymmer för henne, händer det ibland att jag samtidigt själv kommer på lösningen.

Vi har olika temperament, men vi har också mycket gemensamt. Vi förhåller oss till vårt arbete med professionellt allvar. När vi gör något, gör vi det från början till slut ordentligt så att vi kan vara nöjda med både processen och resultatet. Vi gör inte saker lite ditåt. Det att vi njuter av vårt jobb bidrar säkert också till att vi vill sköta det så bra som möjligt.”