FPA räknade ut hur nedskärningarna i den sociala tryggheten påverkar unga – mest drabbas de arbetslösa och hushållen med en vuxen

Regeringens planerade ändringar i den sociala tryggheten drabbar de unga hårt. FPA:s kalkyler visar att konsekvenserna är särskilt stora för de grupper av unga där andelen låginkomsttagare redan nu är störst.

Petteri Orpos regering gör betydande nedskärningar i den sociala tryggheten med målet att balansera statsfinanserna och effektivare sporra till arbete. Hösten 2023 visade konsekvensbedömningarna hos flera aktörer att nedskärningarna framför allt försämrar de ungas försörjning.

FPA:s experter använde mikrosimuleringsmodellen SISU för att räkna ut hur nedskärningarna på riktigt påverkar unga i åldern 16–29 år i olika livssituationer. I kalkylen har de unga delats in närmare i flera delgrupper än i tidigare kalkyler.

Vid beräkningen beaktades merparten av de ändringar i den sociala tryggheten och beskattningen som träder i kraft 2024. Studien genomfördes som ett led i projektet Hur den sociala tryggheten fungerar i ungas olika och föränderliga livssituationer, som finansieras av statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet (VNTEAS).

I kalkylen definierades en person som låginkomsttagare om hushållets disponibla inkomster är under 60 procent av befolkningens medianinkomst.

En femtedel av såväl 16–19-åringarna som 20–29-åringarna är sedan tidigare låginkomsttagare. Låginkomstgraden för 20–29-åringarna ökar till följd av regeringens nedskärningar i den sociala tryggheten med totalt 1,5 procentenheter. Bland 16–19-åringarna ökar låginkomstgraden mindre, totalt med endast 0,8 procentenheter. Av dem bor största delen kvar hos sina föräldrar.

Konsekvenser framför allt för ensamförsörjare, ensamboende och arbetslösa

En tredjedel av de unga bor ensamma, och knappt var tionde bor med egna barn. Av dem som bor med egna barn lever majoriteten i barnfamiljer med två vuxna.

Andelen låginkomsttagare är sedan tidigare större bland dem som bor i hushåll med en vuxen än bland dem som bor i hushåll med två eller flera vuxna. Utan nedskärningar är cirka 39 procent av de ensamboende unga, dvs. 114 000 unga, låginkomsttagare och av ensamförsörjarna cirka 37 procent, dvs. 4 400 unga. 

Regeringens planerade nedskärningar ökar låginkomstgraden bland unga ensamförsörjare med cirka 3 procentenheter och bland ensamboende unga med cirka 2,2 procentenheter. Antalet låginkomsttagare ökar alltså med 350 personer bland unga ensamförsörjare och med 6 400 personer bland ensamboende unga. 

– Familjer med bara en vuxen är i fråga om försörjningen betydligt mer sårbara än familjer med två vuxna, säger FPA-forskaren Miska Simanainen.

Av de unga är hälften i arbetslivet och en tredjedel studerar. Hälften av de studerande har dock inte studiestödsmånader. Andelen arbetslösa är 7 procent, dvs. cirka 60 000 unga.

Av de arbetslösa unga är cirka 47 procent, dvs. 28 000, låginkomsttagare. Regeringens reformer ökar låginkomstgraden bland arbetslösa unga med 3,6 procentenheter. Antalet arbetslösa unga låginkomsttagare ökar alltså med 2 200 personer, och därmed är över hälften av de arbetslösa unga låginkomsttagare.

Bland de unga i arbetslivet ökar låginkomstgraden med knappt två procentenheter. Det innebär att cirka 8 000 arbetande unga blir låginkomsttagare.

Låginkomstgraden för studerande som får studiestöd minskar med cirka en procentenhet, om statsgarantin för studielån räknas som inkomst. Om statsgarantin inte räknas som inkomst, är över hälften av de studerande redan nu låginkomsttagare, och låginkomstgraden ökar bland dem med 6,2 procentenheter. Beroende på räknesättet minskar alltså antalet låginkomsttagare bland studerande som får studiestöd med 1 500 eller ökar med 8 900 personer.

– Nedskärningarna i den sociala tryggheten påverkar i hög grad också andra unga än de arbetslösa, påpekar Simanainen.

Andelen låginkomsttagare ökar mest bland arbetslösa med familj och ensamboende samt arbetande ensamförsörjare 

I kalkylen delade FPA:s experter in de unga ännu närmare efter både familjetyp och socioekonomisk status.
Kalkylen visar att andelen låginkomsttagare är minst bland arbetande unga som bor hos föräldrarna, med sin partner eller med sin partner och barn.

Andelen låginkomsttagare är störst bland studerande och arbetslösa unga som bor i hushåll med en vuxen. Av de arbetslösa ensamboende unga är över 70 procent låginkomsttagare. Av de ensamboende studerande som inte får studiestöd är rentav över 80 procent låginkomsttagare.

Med en närmare indelning ökar regeringens planerade reformer andelen låginkomsttagare allra mest bland arbetslösa unga som bor med barn och partner. För dem ökar låginkomstgraden med 5 procentenheter, vilket innebär cirka 200 låginkomsttagare till.

Andelen låginkomsttagare bland arbetande unga ensamförsörjare ökar dock nästan lika mycket, med 4,8 procentenheter, dvs. 250 unga till. Andelen ökar i synnerhet till följd av att det skyddade beloppet i arbetsinkomsterna slopas i förmånerna.

– Försörjningen försämras allra mest för de unga som redan har en svag ekonomi. Det skulle vara viktigt att bedöma om de här unga i verkligheten har möjligheter att förbättra sin försörjning, säger Simanainen.

Mer information

FPA:s experter har skrivit utförligare om ämnet i FPA:s forskningsblogg (endast på finska).