Antalet deltagare i neuropsykiatrisk rehabilitering ökar – i synnerhet rehabiliteringen för barn och unga har utvecklats
Allt fler får FPA-rehabilitering på grund av en neuropsykiatrisk diagnos. Bakom detta ligger till exempel ADHD och autismspektrumstörningar, som identifieras bättre än förut. Nya rehabiliteringstjänster har också utvecklats till stöd för barn, unga och unga vuxna i deras vardag.
Psykiska störningar och beteendestörningar är den vanligaste orsaken till att man söker sig till FPA:s rehabilitering: under 2022 fick nästan 70 procent av alla rehabiliteringsklienter rehabilitering på grund av sådana.
Den här gruppen av så kallade F-diagnoser innefattar bland annat depression och ångest, men också neuropsykiatriska störningar såsom ADHD och autismspektrum. År 2022 var de tre vanligaste diagnosgrunderna för FPA:s rehabilitering andra ångestsyndrom (F41), depressiv episod (F32) och recidiverande depression (F33).
Också antalet neuropsykiatriska störningar har klart ökat i statistiken över FPA:s rehabiliteringstjänster.
Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (ADHD) hör till diagnosklass F90, hyperkinetiska störningar. Antalet personer som fick rehabilitering på grund av hyperkinetiska störningar ökade tolvfalt under åren 2012–2022.
Diagnoser inom autismspektrumet hör i sin tur till diagnosklassen F84, dvs. genomgripande utvecklingsstörningar. Antalet personer som får rehabilitering på grund av dessa har också tredubblats. Klassen innefattar också några andra diagnoser som inte hör till de neuropsykiatriska störningarna.
Enligt FPA:s specialforskare Maarit Karhula ger statistiken trots det en avsevärt bättre bild av den tilltagande trenden i fråga om neuropsykiatriska diagnoser som grund för rehabilitering än om man ser på hela F-gruppen.
– F-diagnoserna behandlas ofta på sjukdomshuvudgruppsnivå, dvs. vi talar om psykiatriska störningar och beteendestörningar, trots att diagnoserna och utmaningarna skiljer sig från varandra. Det är viktigt att också granska de neuropsykiatriska diagnoserna separat för att ett mångsidigt stöd ska kunna utvecklas för just denna målgrupp.
I synnerhet ökningen i rehabiliteringsdeltagandet på grund av ADHD-diagnoser har tilltagit på senare år. Ökningen framträder särskilt i fråga om rehabilitering enligt prövning. Antalet personer inom autismspektrumet som får rehabiliteringstjänster har inte ökat lika kraftigt.
Särskilt bland barn och unga ökar behovet av och finansieringen för neuropsykiatrisk rehabilitering
Den goda nyheten är att rehabilitering för neuropsykiatriska störningar finns att tillgå med FPA-stöd. Under de senaste åren har rehabiliteringstjänsterna utökats med två nya rehabiliteringsformer: Familjerehabiliteringen LAKU, som är avsedd för barn och unga i åldern 5–15 år och deras familjer, samt rehabiliteringen Min egen väg för unga och unga vuxna i åldern 16–29 år.
Största delen av dem som får rehabilitering för neuropsykiatriska störningar är barn och unga. År 2022 var 85 procent av dem som fick rehabilitering på grund av F84-diagnoser och 82 procent av dem som fick rehabilitering på grund av F90-diagnoser personer under 25 år.
Både familjerehabiliteringen LAKU och rehabiliteringen Min egen väg är en del av FPA:s rehabilitering enligt prövning. För dem reserveras årligen ett belopp som riksdagen fastställt.
Karhula ser det som positivt att regeringen för 2024 har reserverat tilläggsfinansiering på 25 miljoner euro för FPA-rehabilitering för barn och unga som lider av neuropsykiatriska symptom. Beloppet styrs uttryckligen till FPA:s rehabilitering enligt prövning.
– Att FPA har varit tvungen att begränsa mängden barn och ungdomar som fått den här typen av rehabilitering vittnar om efterfrågan på båda rehabiliteringsformerna, berättar Karhula.
Ökningen av antalet deltagare i neuropsykiatrisk rehabilitering kan förklaras av många olika faktorer. Många ADHD-unga styrs in på rehabiliteringen Min egen väg. För barn och unga med autismspektrumstörning finns det också andra rehabiliteringsformer att tillgå, varför ökningen i fråga om dem har varit jämnare.
Gemensamt för dem båda är till exempel att man har gjort framsteg i fråga om diagnostiseringen och att den allmänna medvetenheten har ökat.
– Neuropsykiatriska utmaningar diskuteras allt mer i offentligheten, vilket kan hjälpa människor att känna igen dem och söka sig till vård.
Utöver FPA:s rehabilitering behövs även annat stöd, också utan diagnos
Både familjerehabiliteringen LAKU och rehabiliteringen Min egen väg har utvecklats utifrån forskning. Det forskningsbaserade tillvägagångssättet säkerställer att barn och unga vid en lämplig tidpunkt får sådant stöd som de gagnas av.
Karhula påminner om att FPA:s rehabiliteringsformer inte kan täcka allt stödbehov inom någon åldersgrupp.
– De tjänster som välfärdsområdena ordnar spelar också en central roll. Här ingår många olika former av stöd, allt från till exempel de tjänster som skolpsykologen eller en neuropsykiatrisk coach erbjuder.
Enligt Karhula är det stöd som välfärdsområdet ordnar viktigt också av den anledningen att man kan få det även utan diagnos.
Ytterligare information
● Informationspaket: rehabilitering
● Statistik över FPA-rehabilitering
● Familjerehabiliteringen LAKU
● Rehabiliteringen Min egen väg
Familjerehabiliteringen LAKU är avsedd för barn och unga i åldern 5–15 år som har diagnostiserats med ADHD, autismspektrumstörning eller Tourettes syndrom. Rehabiliteringsbehovet ska vara mångsidigt och långvarigt. Familjerehabiliteringen LAKU engagerar inte bara barnet eller den unga utan även personens närstående. Syftet är att erbjuda stöd och metoder för att barnet eller den unga ska kunna sköta vardagliga sysslor och klara av utmaningar i vardagen bättre.
Rehabiliteringen Min egen väg är riktad till unga i åldern 16–29 år som på grund av neuropsykiatriska störningar behöver stöd i arbetsliv och studier och med att hantera vardagen och sociala situationer. Målgruppen för rehabiliteringen Min egen väg är unga som har diagnostiserats med autismspektrumstörning utan störningar i den kognitiva utvecklingen eller med aktivitets- och uppmärksamhetsstörning.