Sociala grundrättigheter och mänskliga rättigheter i Finland
De sociala rättigheterna består av
- de sociala rättigheter som tryggas av den vanliga lagstiftningen
- de sociala grundrättigheter som fastställts i den nationella grundlagen
- de sociala mänskliga rättigheter som definieras i de internationella människorättskonventionerna.
Sociala rättigheter, sociala grundrättigheter och sociala mänskliga rättigheter
Sociala rättigheter som tryggas av den vanliga lagstiftningen är bl.a. sociala förmåner som FPA betalar.
Grundlagen tryggar ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter), som t.ex. rätten till arbete, undervisning, nödvändig utkomst och omsorg, social trygghet samt tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. Det skydd som ges av vissa andra bestämmelser om grundläggande rättigheter, som t.ex. likabehandling, jämlikhet, god förvaltning och rättsskydd omfattar också ESK-rättigheter.
I Finland tryggas ESK-rättigheterna av FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-konventionen) och den Europeiska sociala stadgan.
Dessutom innefattar Europeiska människorättskonventionen och FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen) bestämmelser som är betydelsefulla med tanke på de sociala rättigheterna, och som anknyter till bland annat diskriminering och rättvis rättegång. Det är i första hand riksdagens uppgift att se till att de sociala rättigheterna tillgodoses. Riksdagen ska stifta de lagar som behövs för att de sociala rättigheterna ska tillgodoses.
Verkställighet och övervakning
Flera aktörer både i Finland och utomlands verkställer de sociala rättigheterna och övervakar att rättigheterna tillgodoses.
Till aktörerna i Finland hör FPA, kommunerna, pensionsanstalterna och försäkringsbolagen samt besvärsinstanserna och tillsynsorganen, som omfattar både de finländska rättsinstanserna och internationella domstolar och kommittéer för de mänskliga rättigheterna. Dessutom har laglighetsövervakarna, det vill säga riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern, som uppgift att övervaka att myndigheterna och tjänstemännen iakttar gällande rätt och fullgör sina skyldigheter och att medborgarnas grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter tillgodoses.